Jag vill inte säga som det är för jag vill inte att folk ska se mig svag. Jag vill vara glad, social, snäll, pålitlig, inte deprimerad, dryg och jävlig. Jag tar på mig alla andras problem och pratar om dom hellre än att prata om mina egna. Varför? Jag undrar samma sak.

"Det är inte bra för dig, prata om det istället". Nej, det är absolut inte bra att stänga in känslor. Men det är mitt eget sätt att hantera det på. Jag visar inte mina riktiga känslor för jag vågar inte. Rädd för att låta gnällig, rädd för att folk ska lämna mig.

Men jag kan inte hjälpa, att jag skrattar åt ironin att jag är medveten om det så väl, men ändå inte släpper taget.

Varför kan ens humör ändras så fort? Glad ena sekunden, sur den andra. Vad folk gör och säger ska inte behöva ändra mitt humör, ändå gör det det. Likt en berg-och-dalbana ändras humöret. Trött, glad, pigg, sur, trött, irriterad, glad, trött, glad, sur. Sådana berg-och-dalbanor är inget jag rekomenderar. Dom får en att må illa, vilja spy samtidigt som man vill skrika av glädje när det är som bäst. Man tror att man vet vad som händer, men egentligen vet man inte det, inte ett jävla dugg. Svängen är snävare än vad man trodde, och nerförsbacken var läskigare än vad man trodde.

Ändå slutar man aldrig åka den.

Försöker jag krossa ditt hjärta? Försöker jag få dig att må dåligt?

Det är DU som är den som har gjort så att jag gråtit nonstop i någon timme nu. Det är DU som inte vill prata med mig, och prata ut som sakerna. Det är DU som tror att jag har försökt få dig att må sämre.

Jag har nyheter att tala om för dig vännen: Det är du själv som har tagit dig ner i den där skiten, inte jag. Du kan inte skylla på mig när jag inte har gjort något annat än att undrat varför du gör som du gör eller hur du mår. Jag bryr mig om dig, men när du säger att jag är den att skylla på varför du mår dåligt blir jag bara sur. Du vill inte prata med mig, så varför ska jag ödsla massa tid på att försöka få dig att förstå att jag inte gjort något fel? Varför ödslar jag ens detta inlägg på dig?

Folk är dum i huvudet. Folk kan dra åt helvet.

Nu är jag trött. Trött på att bara ta emot och inte säga något. Gör jag något åt det? Nej. Jag står där tyst och låtsas inte bry mig, men jag vet att det värker inombords.