Jag vill inte säga som det är för jag vill inte att folk ska se mig svag. Jag vill vara glad, social, snäll, pålitlig, inte deprimerad, dryg och jävlig. Jag tar på mig alla andras problem och pratar om dom hellre än att prata om mina egna. Varför? Jag undrar samma sak.

"Det är inte bra för dig, prata om det istället". Nej, det är absolut inte bra att stänga in känslor. Men det är mitt eget sätt att hantera det på. Jag visar inte mina riktiga känslor för jag vågar inte. Rädd för att låta gnällig, rädd för att folk ska lämna mig.

Men jag kan inte hjälpa, att jag skrattar åt ironin att jag är medveten om det så väl, men ändå inte släpper taget.