Kom inte till mig och säg vad jag borde göra och inte borde göra. Jag är sånhär. Jag tänker inte prata med någon. Det jag vill säga gråter jag ut för mig själv, skriker eller slår sönder, eller skriver här. Jag blir arg. Väldigt arg. Fast egentligen är jag rädd. Rädd för att folk börjar märka på mig.

För jag vill inte visa mig svag. Jag vill inte prata med någon. Jag är rädd för att visa mig ledsen eller arg.

Jag är bara glada lilla jag.

Kan jag inte bara få vara det?