Varför finns klumpar i magen? Varför försvinner dom aldrig? Dom ligger där.. och påminner ständigt om vad man åmar sig för, vad man inte vill ska hända, eller göra. Och när man tror att dom har försvunnit, så kommer dom fram igen. Attackerar en när man är som svagast.

Så någon svara mig: varför är dom bra? Varför har man en jävla klump i magen?

Det borde vara förbjudet att tänka. Det borde inte finnas en hjärna i människo-kroppen som tänker. Inga känslor. Ingen hjärna som kan tänka.

Jag lovar mig själv varje dag att jag inte ska tänka, inte tänka för mycket. Men jag gör det ändå. Jag kan inte rå för det. Det bara kommer, och sen sitter jag där. Jag sitter där deprimerad och arg på mig själv. Arg för att jag tänkte. För att jag tänkte dom där jävla tankarna som får mig på dåligt humör.

Jag blir så irriterad på mig själv.

Jag blir arg på mig själv.

Jag vill skrika på mig själv.

Kom inte till mig och säg vad jag borde göra och inte borde göra. Jag är sånhär. Jag tänker inte prata med någon. Det jag vill säga gråter jag ut för mig själv, skriker eller slår sönder, eller skriver här. Jag blir arg. Väldigt arg. Fast egentligen är jag rädd. Rädd för att folk börjar märka på mig.

För jag vill inte visa mig svag. Jag vill inte prata med någon. Jag är rädd för att visa mig ledsen eller arg.

Jag är bara glada lilla jag.

Kan jag inte bara få vara det?