Jag vill inte må såhär. Vill inte känna såhär. Det är så skrämmande att inte orka något för att man är trött istället. Säga nej till andra som vill göra något för att man hellre vill sova. Vart tog jag vägen? Masken som jag har på mig börjar lossna, och folk börjar förstå.

Och jag orkar inte fixa det hela tiden, orkar inte "reparera". Snart spricker jag.